Går du omkring med en mental rullator?

Det är en solig sportlovsdag och tillsammans med mina föräldrar är jag på väg för att titta på dotterns träning på handbollslägret. Jag möter min pappa i dörren och har verkar ovanligt nedslagen. Precis hemkommen från images-1sjukgymnastiken som behövs för att hålla Parkinson lugn. Jag förstår av hela kroppsspråket att något upptar hans uppmärksamhet. Han ser ovanligt låg ut, nästan som om någon “dragit ut proppen”.

Och precis så är det. Det har sjukgymnasten gjort. I all välmening, men ändå!

Under sjukgymnastiken träningens  får pappa två kommentarer som står i stark kontrast till hans egen målbild.

1. “Vad tror du om att vi byter ut käppen mot en rullator” (nu går det utför…)

2. ” Du borde akta dig för trappor Christer”!  (fara, fara, fara…..)

För pappa är det här ett hårt slag,  och han håller inte igen:

“Jag går på sjukgymnastik för att träna och bli kvitt käppen och trappor söker jag upp överallt och så ofta jag kan för att träna på.”

Samma eftermiddag letar vi upp de längsta trapporna som idrottshallen erbjuder och vi tar de ett par extra gånger. Bara för att! Och käppen stannar i bilen!

Så vad är det som händer med oss när någon annan sänker vår målbild och därmed dränerar vår inre drivkraft. Får oss att sluta tro på vår egen framgång och utveckling. I pappas fall kan utveckling vara att inte bli sämre. För en annan person kan utveckling vara att våga mer eller vilja mer. För säljaren att vara maximalt förberedd till kundmötet och våga ta ett avslut. För ledaren att ta det svåra samtalet utan att be om ursäkt. Utveckling är individuellt.

Tänk om fler av oss hade precis den här tilltron till vår egen förmåga och stod upp för den (kanske på gränsen till naiva ibland) . Vad skulle hända då? Det är inte fråga om det skulle blir bra, snarare en fråga om HUR bra!

Tänk om rullatorn är en metafor för när vi ger upp – kanske har du redan idag en mental rullator för att orka?

Jag var igår och lyssnade på fantastiska föreläsare på Säljdagen. Genomgående är budskapet att merparten av oss har mål. Men få aktiverar dem. Av rädsla, ovilja, okunskap, etc. Bli inte en av dem. Aktivera dina mål och gör några saker riktigt riktigt bra. Och var stolt över att det du tror på är på väg att förverkligas.

Börja med att ställa dig följande tre frågor: 

  • Hur ser din drivkraft ut och är det dags att sätta i en högre växel?
  • Tillåter du någon annan sänka din målbild och i så fall, varför?
  • Vilken käpp vill du slänga?
  • Vilka trappor vill du kasta dig över?

Kom igen, just do it!

Lycka till!

ps. Jag har  den fulla tillåtelsen av min pappa att använda honom i mina stories. Han glädjs över att jag är imponerad av hans inställning! ds.